om Asta:

Hon var en strävhårig foxterrier, och den första hund som jag tränade lydnad och spår med.
Hon var en härlig liten hund med terrierns alla fina sidor, glad, alert, robust, pigg, livlig och lekfull. Det som gjorde henne så extra speciell var hennes härliga förighet, samarbetsvilja och lyhördhet, som fanns hos henne helt naturligt och redan som valp. Terrierns humör och gnista hade hon absolut, men mest på ytan. Hon var en väldigt snäll och vän liten tjej som inte bråkade med andra hundar.

En vårsäsong ställdes Asta ut ganska flitigt och blev SUCH, men annars fick hon vara en aktiv terrier som slet på benhåren i skogen, till uppfödarens förskräckelse.
Asta blev även mamma till en kull valpar hos uppfödaren Ann, Hot Fox kennel.

De sista åren av sitt liv bodde hon hemma hos mina föräldrar, och det var så hon ville ha det. Där slapp hon bli lämnad ensam eftersom min mamma jobbade hemma.

12,5 år gammal var det dags för henne att lämna det här livet.  Jag är tacksam över att ha fått lära känna denna lilla goa, härliga foxterrier, och det känns konstigt att veta att hon inte finns där längre. Hon är saknad av mig, och många andra.

Sov gott lilla Asta, och tack för tiden med dig.